Nu äntligen kan jag börja uppdatera. Efter att slitit som en blå med mina två betongblock genom halva tyskland är jag inkvarterad.

Eftersom jag är svensk måste jag börja med att säga lite om vädret. Ankomstvädret var inte alls anpassat efter kängor, jeans och tre lager på överkroppen, det påminde snarare om spanskt sensommarväder då jag borde suttit i kalsonger i solen och sippat på en paraplydrinkar. Dag numer tvås väder var inte till fullo lika överaskande underbart. Färgerna var svart, blått och gult. Moln, sol, ösregn och åska vart om varannat. I går var dock redigt gött, blå himmel och stekarvarmt. Det var allt från vädret, nu över till verkligheten.

Nu följer en resumé av mina första dagar, inkluderat resan ner. Det började den 1:e September, en ganska fin svensk höstdag, en torsdag. Efter att vaknat av ett blont troll kommer och studsar på mig och vill säga hejdå så var jag på banan. Hade nog faktiskt inte velat vakna på något annat sätt. Efter att sagt hejdå till större delen av familjen äter jag och mamma en lång frukost för att sedan packa det sista och ge oss i väg till flyplatsen. Väl där var jag tvungen att möblera om bland väskorna för att jag skulle lyckas följa SAS regelverk. Idioti. Väl incheckad var det dax för måltid nummer två, en smarrig räksmörgås med morrotsjuice. När den mot all förmodan börjar ta slut brister mamma ut i tårar, måste vart p g a det inte fanns något mer kvar av smörgåsen. Efter ett hastigt avskedd skyndar sig en helt förstörd liten mor mot utgång med tårar skvättandes åt alla håll. En mycket jobbig syn för en blödig liten pajk som mig. Nu väntade två kortare flyturer för att sedan landa i Tyskland. Den som såg mig på Stuttgarts flygplats måste trott jag var mentalt efterbliven och fruktansvärt vilsen, jag kunde verkligen inte hitta rätt bushållsplats. Fram och tillbaka sprang jag, klädd för en snöstorm och tre gigantiska resväskor på släp. Dum som jag är letar jag hellre själv än att fråga någon, ganska typiskt mig. Till slut lyckas jag ändå hamna på rätt buss och av mot min stad Reutlingen bar det. Resterande transportsträcka löste jag utomordentligt bra, landade på rätt ställe och fick tag på den person jag skulle. Att de sedan klantat sig och inte hade min nyckel och jag fick sova i ett annat rum min första natt är inget jag kan hjälpa. Följande morgon fick jag tag på hyresvärde, vilket gav mig min nyckel och mitt rätta rum. Här ska jag nu bo i 5 månader. Rummet består av en säng och ett skrivbor, samt lite förvaringsmöjligheter. 

Byggnaden jag bor i kallas Aqvarium, vilket beror på att den är en cirkel med massa glas och metall. Det är förvånandsvärt passande då mitt namnminne får mig att känna mig som en guldfisk. Här bor även många andra fiskar. Jag har stött på några irländska guppies, några amerikanska blåvalar, några franska pirajor, några spanska delfiner, en brittisk blåsfisk, en rysk harp, en holländsk mört, och en kroatisk clownfisk. Dock har jag, tro det eller ej, inte stött på några tyska torskar än. troligtvis kommer jag få nog av det senare.

Staden är ganska trevlig faktiskt, mycket backar, mycket betong, många minimarkets. Det finnns faktiskt ganska mycket växtlighet här vilket jag upptäckte när jag var ute och sprang i går. På denna joggingtur upptäckte jag utöver grönt och krafs ett gigantiskt fält fyllt med fotbollsplaner och tre beachvolleybollsplaner, lyckan är gjord. Dock finns ett stort hinder, TYSKAR VÄGRAR ATT HA BOLLAR I SORTIMENTET! Har vart i varje minimarket och inte en ända har boll. Utöver att de inte har bollar så brister staden på en annan punkt. På söndagar går staden i pension. Vart du än går på en söndag är det uppklädda gamlingar över allt och de mesta affärerna är stängda. Detta kan inte annat än skapa kaos. Ingen mat och bara gamlingar på vägarna och trottoarerna. 

Just nu är jag ensam fisk i akvariet, alla andra är ute och blir dresserade. Tschüss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tanken har slagit mig att jag kanske borde vara en mer kontinuerlig bloggare men som med alla andra goda tankar så låter jag dem försvinna ut i rymden.   Det jag tänkte redovisa denna gång är lite av vaje: lite av det som varit, lite av det som ä...

Efter mer än en månads uppehåll tänkte jag att jag kunde unna er och mig själv ett blogginlägg. Jag har alldeles för mycket att berätta så jag tänkte att jag ska börja i ändan med min mardrömsvecka. För att vrida upp spänningen och de negativa vibrat...

Dag 1. Klockan är 05.15 och vi sitter i en varm mysig liten bil på väg till flygplatsen. En aning trötta men ändå fruktansvärt förväntansfulla. Flyget gick bra förutom att vi var tvungna att betala extra för att checka in vårat bagage. Ca 10 timmar s...

I dag är det bara två veckor kvar tills jag ger mig ut på årets tredje Europaresa. Förberedelserna är i full gång och min medpassagerare, den galan amerikanen, är överexalterad. Första och kanske ända chansen för honom att se något annat än bullrig...

Fredagen den 14:e oktober var en säregen dag. Jag och mina vänner, plus några fler bestämde oss för att åka till vår grannstad Metzinger för att shoppa. Orsaken till att vi åkte dit är för att de har ett stort utbud av märkesoutlets. Jag personligen ...