I dag är det bara två veckor kvar tills jag ger mig ut på årets tredje Europaresa. Förberedelserna är i full gång och min medpassagerare, den galan amerikanen, är överexalterad. Första och kanske ända chansen för honom att se något annat än bullriga bilar och snabbmatskedjor. I dag tog vi tag i det sista före avfärd. Hysteriskt och i tidsbrist velade vi runt för att försöka hitta ett ställe att skriva ut på. Väl funnet uppstår fler hinder. För att skriva ut en av biljetterna var vi tvungna att fylla i våra passnummer. Självklart var inte min första tanke att gå omkring med ett pass i fickan och showa med mitt passfoto med min fashionfrisyr från förra året, utan jag fick vänligt stylta tillbaka för att hämta mitt pass. Efter att skrivit ut allt vi behövde var planen att gå tillbaka till mitt kök, laga mat och sedan spela lite fotboll i sporthallen men självklart fanns det folk där för att sätta käppar i hjulet. Nästan klara tittar en gruppmedlem från mitt för tillfälle störst projekt fram genom dörren. Hon säger något på tyska om att träffas i dag och klockan sju. Jag säger att jag ska spela fotboll och kommer att komma lite senare. Efter lite eftertänksamhet funderar jag på vad hon sa och kommer fram till att jag egentligen inte har någon som helst aning mer om att jag hörde sju och träffas. Sieben Uhr und Gruppe treffen. Innan jag beger mig därifrån sticker jag in mitt huvud i deras sal och frågar vad hon egentligen menade. Detta skulle jag dock aldrig gjort då det visar sig att de redan arbetat ett tag och de avser att sitta med projektet tills de blev klara. Så skola före nöje gör att jag i stället för att äta sätter mig tillsammans med min grupp och "arbetar" i cirka två timmar. Arbetar i detta fall betydde för mig, stå som en idiot vid en kopiator och vänta på att den skriver ut en handbok på 160 sidor för att sedan återvända till de andra och uträtta inget. Det ska även påpekas att vi som grupp även uträdda inget. Det vi kom fram till inom gruppen var att uppgiften är i stort sett obegriplig. Slutsats är att jag har mina biljetter men samt samma runda form på magen pga dagens frånvaro av motion. 

Här om dagen var vi ute på nattliga äventyr och som de barn vi beteér oss som sprang vi omkring och målade snoppar på frostbelaggda bilar samt fick vi även tillfället att visa våra tyska vänner fenomenet Plankning.

Jag måste säga att jag är mycket tillfreds med mina grannar här. Min goda vän Stefan, tysken och jag (vi bor tillsammans) har även en mycket vänskaplig anda oss emellan. Detta demonstreras bäst med de tjusiga lappar och gåvor som han har lämnat till mig. Detta oftast som tack för att han har fått låna saker av mig eller att jag har röjt upp och diskat efter våra kvällsaktiviteter.

Utöver allt detta härliga och vråkuliga liv vill jag även säga att jag har köpt en extern hårddisk för 55 Euro på Mediamarkt med minnet 1 TB och jag är fruktansärt nöjd samt visa två bilder som togs tidigt men som inte fått tillfället att besöka min blogg ännu. Det är två bilder på i stortsätt de flesta av oss utbytesstudenter som kom hit denna termin. 

Tack och hej leverpastej!