Efter mer än en månads uppehåll tänkte jag att jag kunde unna er och mig själv ett blogginlägg. Jag har alldeles för mycket att berätta så jag tänkte att jag ska börja i ändan med min mardrömsvecka. För att vrida upp spänningen och de negativa vibrationerna kring denna vecka kan jag säga att jag skulle inte ens önska att min värsta fiende fick genomlida det jag gjorde. Tysk skräck i sitt esse.

Som ni vet har jag inte varit allt för upptagen med skolarbete men detta vändes upp och ner över en natt. Det var bara några dagar efter vi kom tillbaka från våran resa, jag var sliten av att inte ha en fast punkt eller dygnsrutiner och kände på mig att jag höll på att bli sjuk. Det som väntade oss, från måndag till fredag den veckan var ett skolprojekt av samma nivå som barnarbete och hustrumisshandel. Från vanan att sova till tolv på dagarna började jag kl: 08:00 varje dag hela veckan. Ny sömnrytm gör mig per automatik sjuk = sjuk på den hårdaste skolveckan under hela min vistelse i Tyskland, GÖTT! Projektet som skulle göras bestod av, att i en grupp på ca 8 personer omplanera ett redan befintligt företag. Företaget vi arbetade för producerade datorer av olika modeller med leverantörer över hela världen men produktioner enbart i Tyskland och Kina. Det var bara en av dessa produktionslinjer som skulle göras om annars behövde vi inte bry oss så mycket om produktionen annat än siffrorna. Utöver det skulle min del av gruppen, jag och en tysk tjej med taskig attityd och engelska, planera vart vi skulle bygga ett nytt centrallager. Detta är mycket mer invecklat än det låter då man måste ta hänsyn till vart den största delen av våra kunder beffiner sig, vart vi har våra dellager lokaliserade och samt vart i förhållande till allt detta vår produktion befinner sig. Det som gjorde det ännu mer invecklat var till vilken detaljnivå allt skulle göras. Vi skulle hitta platsen till punkt och prick på kartan och göra en utvärdering om hur det verkade. Finns det installerat internet? Vad är det för värmeförsörjning? Hur långt är det till närmsta flygplats? Hur många skulle spy på en firmafest? Vem i firman skulle först klä av sig naken och springa ett varv runt lagret?

Det var vårt jobb. En tredje del av vår grupp fick uppgiften att planera interiören i vårt centrallager. En skiss på hur pack-, förvaring och leveransavdelningen skulle se ut, hur alla gods skulle registreras och hanteras, samt hur mycket personal som skulle arbeta där och på vilka villkor. Den sista gruppen lämnade med uppgiften att göra en felhanteringsplan på alla våra andras områden, en så kallad kvalitetscheck.

Dagordningen denna vecka bestod av vakna kl: 7 av att klockan ringer, känna efter hur jag mår i dag. Aj! jag mår sämre än i går, hoppas jag kom ihåg att köpa frukost i går. Yes! Lite juice och en Snickers att överleva tills kl: 14. Arbeta som en blådåre med igenväxt näsa, feber och hunger tills klockan blir 14. Kl: 14 är det lunch och gruppmöte. (OBS! Glömde säga att en av villkoren under detta arbete var att de i din grupp inte kunde vara i samma rum, utan vi var tvungna att kommunicera genom webcamskonversationer och mail) Maten är halvgrå och jag är knappt hungrig eftersom jag har ätit mitt eget snor i 7 timmar. Efter en ineffektiv lunchkonversation går vi tillbaka till våra datorer än mer förvirrade än förut. Vi sitter sedan och gör tunga uträkningar med matriser med fler antal rader än de fingrar och tår vi har och värden som är större än de som lärs ut på grundskolan. Vi arbetar på med detta utan någon direkt rast eller tillfälle att äta tills femte man ger vika, ca kl: 23 på kvällen. Efter det går jag hem, kastar snabbt i mig något att äta och går och krashar i min säng. Dagarna efter återupprepar jag rutinen.

Fredagen är redovisningsdagen. De flesta stannade kvar i skolan till ca kl 02 för att slutföra arbetet. På morgonen mår jag sämre än vanligt, inser att jag inte har någon frukost kvar och går iväg till skolan iförd kavaj, slips och finskor eftersom det är lite av en policy vid redovisningar på denna skola. Vi träffas i gruppen och samlar ihop alla de mängder av de dokument vi framställt och gör det till en och samma fil och skickar till professorn sekunderna före vår deadline. Därefter går vi igenom vår redovisning. När tiden är inne, tror det var ca kl: 11, gick vi till rummet med den gigantiska 3D-väggen där vi skulle redovisa. Lyckan log mot oss, inte alls, vi blev sista grupp att redovisa. Efter att suttit och lyssnat på de andra grupperna i ca 3 timmars olidlig hunger var det dags för oss. Allt flöt på i den ordning det skulle tills det att jag precis gjort klart min del. Som toppen på denna vecka bryter jag ihop, mitt under bästa sändningstid, i en gigantisk hostattack. Jag hostar mig igenom två av mina gruppmedlemmars del av presentationer tills en professor langar över mig en mintpastill, näsduk och vatten. Efter det lyckades jag med stor ansträngning hålla tyst för resten av redovisningen. När vi var klara var jag mentalt och fysiskt utpumpad. Det som följde efter det var säkert i samma klass med känslan som fångarna i Guantanamobasen känner efter 3 månaders misshandel. Vi skulle ha en utvärdering, verbalt och nu. Detta slutade med att vi blev fast där utan mat i över 3 timmar till. Detta p g a den ena idioten efter den andra slänger in idiotiska kommentarer och frågor som får vår professor att fortsätta mala på med sin engelska som känns som ett piskrapp för varje nytt ord han försöker uttala. Klockan är ca 17 när vi äntligen slipper ur våra kedjor och aldrig har frisk luft smakat så gott! Det som smakade ännu bättre var dock pastan och baconen vi åt därefter.

Efter att plågat oss igenom detta projekt hade vi ändå lyckats med det vi skulle och det med ett lyckat resultat. Vi visste vart vi skulle placera vårat centrallager och vi hade en logistisk plan för Europa. Är trots detta skriftliga hat tacksam för vad jag lärt mig och vad jag har fått gå igenom men jag vägrara att göra om det.

http://www.redoc.biz/downloads/VETC_V3_en.wmv

En beskrivning av vad vi sysslade med.

Tack för mig, del 1 av min rapportering avklarad.

Simon Steenari 01:35 Reutlingen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tanken har slagit mig att jag kanske borde vara en mer kontinuerlig bloggare men som med alla andra goda tankar så låter jag dem försvinna ut i rymden.   Det jag tänkte redovisa denna gång är lite av vaje: lite av det som varit, lite av det som ä...

Dag 1. Klockan är 05.15 och vi sitter i en varm mysig liten bil på väg till flygplatsen. En aning trötta men ändå fruktansvärt förväntansfulla. Flyget gick bra förutom att vi var tvungna att betala extra för att checka in vårat bagage. Ca 10 timmar s...

I dag är det bara två veckor kvar tills jag ger mig ut på årets tredje Europaresa. Förberedelserna är i full gång och min medpassagerare, den galan amerikanen, är överexalterad. Första och kanske ända chansen för honom att se något annat än bullrig...

Fredagen den 14:e oktober var en säregen dag. Jag och mina vänner, plus några fler bestämde oss för att åka till vår grannstad Metzinger för att shoppa. Orsaken till att vi åkte dit är för att de har ett stort utbud av märkesoutlets. Jag personligen ...

Jag kommer till insikt när jag ska börja skriva att jag denna vecka, p g a sjukdom, inte kommer att han några föreläsningar alls. De två som jag skulle haft var i måndags och onsdags. I går var jag dock alldeles för febrig och krasslig för att röra m...