Tanken har slagit mig att jag kanske borde vara en mer kontinuerlig bloggare men som med alla andra goda tankar så låter jag dem försvinna ut i rymden.

Det jag tänkte redovisa denna gång är lite av vaje: lite av det som varit, lite av det som är och lite om framtiden. Vill säga: Lite om jul och nyår, lite om tentaplugg och lite om hemfärd.

Denna julen (syftar till julen 2011) gav jag mig själv en dyrbar julklapp, både ekonomiskt och emotionellt sätt, jag köpte mig en resa hem. Det ska även tilläggas att jag hade bestämt att julen skulle börja tidigt i år och skaffade mig ett jullov med start den 13:e December, Lucia. Tajmningen kanske inte var den bästa eftersom att vi dagen efter mitt flyg gick, skulle hålla en presentation med vårat grupparbete. Detta slutade med att jag fick skicka mail till professorn och förhandla lite eftersom jag sedan länge hade bokat resan. Det visade sig dock inte vara några större problem då det fortfarande fanns 6 gruppmedlemmar kvar i landet och skolan.

Dagen jag skulle flyga hem kände jag mig komiskt nog som ett litet barn sittandes under julgranen i väntan på sina klappar, det var ändå en julklapp som skulle öppnas. 13:15 lyfte vi och aldrig någonsin har det känts så bra att höra något så hemskt som danska, vi mellanlandade i Köpenhamn, samt som känslan att stiga av på svensk mark och ha två luciatåg som möter mig är obeskrivlig. Det är dock värt att notera att det andra av dessa två luciatåg var min familj, minus pappa, iklädda luvor, strutar och glitter och i stället för luciasånger var det gap, studsande, illrusningar och glädjetjut. Bättre mottagande får man leta efter. Jag bodde med min familj tills den 17:e då jag åter igen fick tillgång till min lägenhet. Den 17:e hade vi en fest utan dess like och minnena från den sitter djupt rotade för så mycket var det längesedan jag skrattade.

Den 20:e December anlände Marc för att fira jul och annat med mig i Sverige. Jag och Oskar plockade upp honom runt halv 11 på kvällen och väl i min lägenhet gav vi oss ut i natten. Dessa rutiner var ganska stadiga. Julafton var som julaftnar brukar vara, familjevänlig, gemytlig och glädjerik. Den ända skillnaden denna gång var att vi kanske fick prata lite mer engelska än vanligt. Jag körde sedan tillbaka Marc till flygplatsen morgonen den 25:e för att han skulle vidare till sin syster i Grekland. Resten av tiden innan jag skulle tillbaka till Tyskland njöt jag av genom att träna med laget, vara med vänner och njuta av att prata utan hinder.

Jag lämnade landet igen nyårsaftons morgon, då vi sedan länge planerat att fira nyår i Frankfurt. Tanken var att det skulle vara jag Jag, Marc, Stefan och en till amerikan men Marcs mamma blev akut sjuk och han var tvungen att lämna för att åka tillbaka till USA. Måste erkänna att det blev ett hyfsat fiasko eftersom vädret var kasst, Marc var inte med och den andra amerikanen var konstant odräglig och irriterande. Trots dessa komplikationer överlevde jag ännu ett nyår. Kanske ska ta med att kvällen innehöll fyrverkerier inomhus, fyrverkerier skjutna ner på folk på gatan, amerikanska soldater, var av en kvinnlig ginger som hoppade i säng med våran odräglige vän samt ett sjuhelvetes nyårsfyrverkeri. Dagen efter var dock en lång och behaglig bilfärd tillbaka till Reutlingen.

Väl tillbaka skulle tiden ägnas åt studier för tentamen den 1:e Februari samt intensiv förberedelse för min engelskapresentation om Sverige den 10:e Januari. Efter att fokuserat all energi på mitt tal och lyckats, enligt mig bra, hade jag bara en sista tenta kvar att göra. Dock är det väldigt mycket tid för att bara läsa på inför en tenta och därför klämde jag in en fest och nya vanor. Festen var ett firande av att folk hade kommit tillbaka från julfirande med sina familjer. Jag ska inte säga hur festens skede var men följderna av festen blev i alla fall: en trasig toasits (fick sitta och bajs på porslinsskärvor), en utriven garderob – kläder över hela golvet, tomburkar, glas och chips i hela köket samt en andedräkt och en huvudvärk utan dess like. Ska tilläggas att det var jag som höll i festen. Efter att städat upp kaoset, tillbringade jag resten av dagen sovandes.

Föregående fest + att mitt alkoholberoende, Marc, hade lämnat landet fick mig att tänka om. Sedan dess har jag nu tränat dagligen, druckit på en kontrollerad nivå, ca 2 öl, och studerar med jämna mellanrum. När det kommer till studierna ska det tilläggas att utöver tentamen blev jag tilldelad att sköta några ytterligare översättningar i vårt grupparbete, samt sätta samman två hela presentationer med ca 30 slides per presentation åt professorns vägnar. Det var dock snabbt gjort med lite effektivt arbete och när det ända problemet var att få svar från professorn och att få plats med presentationerna i ett mail, kändes det inte allt för oroande. Den delen av skolarbetet är förhoppningsvis nu mera avklarat. Dagarna nu ägnas åt att plugga för tentan, löpa, träna fys och planera för hemkomsten den 2:e.

Det som än så länge är planerat för framtiden är skolan, jobb och en resa med grabbar till Sälen. Alla parter här hemma har gått att kommunicera med och göra beslut genom mail, vilket är väldigt underlättande. T ex är jag inskriven på de kurser som pågår och jag har fått informationen som givits ut i kurserna, samt tagit kontakt med herr Pålsson så att han förser mig med information som är nödvändigt och förmedlar information direkt till kursansvarige. Kontakt har även tagits med mitt jobb som är medvetna om att jag är tillbaka och tillgänglig och allt känns nu därför förberett för hemfärd!

Sverige snart är jag hos er igen!

Efter mer än en månads uppehåll tänkte jag att jag kunde unna er och mig själv ett blogginlägg. Jag har alldeles för mycket att berätta så jag tänkte att jag ska börja i ändan med min mardrömsvecka. För att vrida upp spänningen och de negativa vibrationerna kring denna vecka kan jag säga att jag skulle inte ens önska att min värsta fiende fick genomlida det jag gjorde. Tysk skräck i sitt esse.

Som ni vet har jag inte varit allt för upptagen med skolarbete men detta vändes upp och ner över en natt. Det var bara några dagar efter vi kom tillbaka från våran resa, jag var sliten av att inte ha en fast punkt eller dygnsrutiner och kände på mig att jag höll på att bli sjuk. Det som väntade oss, från måndag till fredag den veckan var ett skolprojekt av samma nivå som barnarbete och hustrumisshandel. Från vanan att sova till tolv på dagarna började jag kl: 08:00 varje dag hela veckan. Ny sömnrytm gör mig per automatik sjuk = sjuk på den hårdaste skolveckan under hela min vistelse i Tyskland, GÖTT! Projektet som skulle göras bestod av, att i en grupp på ca 8 personer omplanera ett redan befintligt företag. Företaget vi arbetade för producerade datorer av olika modeller med leverantörer över hela världen men produktioner enbart i Tyskland och Kina. Det var bara en av dessa produktionslinjer som skulle göras om annars behövde vi inte bry oss så mycket om produktionen annat än siffrorna. Utöver det skulle min del av gruppen, jag och en tysk tjej med taskig attityd och engelska, planera vart vi skulle bygga ett nytt centrallager. Detta är mycket mer invecklat än det låter då man måste ta hänsyn till vart den största delen av våra kunder beffiner sig, vart vi har våra dellager lokaliserade och samt vart i förhållande till allt detta vår produktion befinner sig. Det som gjorde det ännu mer invecklat var till vilken detaljnivå allt skulle göras. Vi skulle hitta platsen till punkt och prick på kartan och göra en utvärdering om hur det verkade. Finns det installerat internet? Vad är det för värmeförsörjning? Hur långt är det till närmsta flygplats? Hur många skulle spy på en firmafest? Vem i firman skulle först klä av sig naken och springa ett varv runt lagret?

Det var vårt jobb. En tredje del av vår grupp fick uppgiften att planera interiören i vårt centrallager. En skiss på hur pack-, förvaring och leveransavdelningen skulle se ut, hur alla gods skulle registreras och hanteras, samt hur mycket personal som skulle arbeta där och på vilka villkor. Den sista gruppen lämnade med uppgiften att göra en felhanteringsplan på alla våra andras områden, en så kallad kvalitetscheck.

Dagordningen denna vecka bestod av vakna kl: 7 av att klockan ringer, känna efter hur jag mår i dag. Aj! jag mår sämre än i går, hoppas jag kom ihåg att köpa frukost i går. Yes! Lite juice och en Snickers att överleva tills kl: 14. Arbeta som en blådåre med igenväxt näsa, feber och hunger tills klockan blir 14. Kl: 14 är det lunch och gruppmöte. (OBS! Glömde säga att en av villkoren under detta arbete var att de i din grupp inte kunde vara i samma rum, utan vi var tvungna att kommunicera genom webcamskonversationer och mail) Maten är halvgrå och jag är knappt hungrig eftersom jag har ätit mitt eget snor i 7 timmar. Efter en ineffektiv lunchkonversation går vi tillbaka till våra datorer än mer förvirrade än förut. Vi sitter sedan och gör tunga uträkningar med matriser med fler antal rader än de fingrar och tår vi har och värden som är större än de som lärs ut på grundskolan. Vi arbetar på med detta utan någon direkt rast eller tillfälle att äta tills femte man ger vika, ca kl: 23 på kvällen. Efter det går jag hem, kastar snabbt i mig något att äta och går och krashar i min säng. Dagarna efter återupprepar jag rutinen.

Fredagen är redovisningsdagen. De flesta stannade kvar i skolan till ca kl 02 för att slutföra arbetet. På morgonen mår jag sämre än vanligt, inser att jag inte har någon frukost kvar och går iväg till skolan iförd kavaj, slips och finskor eftersom det är lite av en policy vid redovisningar på denna skola. Vi träffas i gruppen och samlar ihop alla de mängder av de dokument vi framställt och gör det till en och samma fil och skickar till professorn sekunderna före vår deadline. Därefter går vi igenom vår redovisning. När tiden är inne, tror det var ca kl: 11, gick vi till rummet med den gigantiska 3D-väggen där vi skulle redovisa. Lyckan log mot oss, inte alls, vi blev sista grupp att redovisa. Efter att suttit och lyssnat på de andra grupperna i ca 3 timmars olidlig hunger var det dags för oss. Allt flöt på i den ordning det skulle tills det att jag precis gjort klart min del. Som toppen på denna vecka bryter jag ihop, mitt under bästa sändningstid, i en gigantisk hostattack. Jag hostar mig igenom två av mina gruppmedlemmars del av presentationer tills en professor langar över mig en mintpastill, näsduk och vatten. Efter det lyckades jag med stor ansträngning hålla tyst för resten av redovisningen. När vi var klara var jag mentalt och fysiskt utpumpad. Det som följde efter det var säkert i samma klass med känslan som fångarna i Guantanamobasen känner efter 3 månaders misshandel. Vi skulle ha en utvärdering, verbalt och nu. Detta slutade med att vi blev fast där utan mat i över 3 timmar till. Detta p g a den ena idioten efter den andra slänger in idiotiska kommentarer och frågor som får vår professor att fortsätta mala på med sin engelska som känns som ett piskrapp för varje nytt ord han försöker uttala. Klockan är ca 17 när vi äntligen slipper ur våra kedjor och aldrig har frisk luft smakat så gott! Det som smakade ännu bättre var dock pastan och baconen vi åt därefter.

Efter att plågat oss igenom detta projekt hade vi ändå lyckats med det vi skulle och det med ett lyckat resultat. Vi visste vart vi skulle placera vårat centrallager och vi hade en logistisk plan för Europa. Är trots detta skriftliga hat tacksam för vad jag lärt mig och vad jag har fått gå igenom men jag vägrara att göra om det.

http://www.redoc.biz/downloads/VETC_V3_en.wmv

En beskrivning av vad vi sysslade med.

Tack för mig, del 1 av min rapportering avklarad.

Simon Steenari 01:35 Reutlingen